verkligheten kommer ifatt..
Jag skulle kunna spy precis här och nu
Tanken på vad som kan kunna ske, det är den som får mig att känna mig spyfärdig!
Här har jag en person som jag trodde mig kunna lita på, en som kan mig in och utan till. En som jag under tre års tid delat det mesta med. En person som jag öppnat mig totalt för. Den personen som vart min absolut närmaste vänn!
Den person som flera gånger sedan i sommras ljugit för mig ett antal gånger, rakt upp i ansiktet. Men som jag ändå förlåtit och tagit tillbaka som en av mina närmaste och vad händer när personen hållt sig till sanningen i 3 månader.. personen ljugen ännu en gång. Snäll som jag är som människa förlåter jag ännu en gång. Så jävla dum för NU 14 timmar senare blottas ännu mer lögner som får mig spyfärdig. I slutet så har inte våran vännskap någon betydelse alls.
Så varför ska jag förlåta ännu en gång?
Varför ska jag lägga ned tid och mitt hjärta på en vänskaps relation som hela tiden får mig att bli den som blir sårad och förd bakom ljuset?
Varför ska personen få en chans till?
We could keep trying
but things will never change
So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back
And it hurts with every heartbeat !
Livet känns inte så roligt alls just nu..
Lyckades klämma fingret i bildörren idag (onödigt) så just nu känns det som det ska explodera.. 10 timmar senare, hallå!
Sen har jag tagit mina saker och flyttat hem till mamma i frövi / syster örebro.. och med detta kom det arbetslöshet (eftersom det blir svårt att pendla sthlm - öre varje dag), en sjuk häst (stor anledning varför jag är hemma igen) och ett distansförhållande (från att leva ihop till att försöka ses på helgerna)
Allt känns surt surt surt surt...
Så den söta, knasiga, galna, envisa, jobbiga men underbara Magendy Pearl är inte helt bra. Och jag älskar konstigt nog den där hästen. Kan var för att jag vart med sedan innan hon föddes. När hon var en pytte ynklig liten fölis som inte kunde gå utan att vingla omkull till den "dam" hon blivit idag. Skulle vara så tragiskt om hon inte hinner bli sex år ens.. så nu ska jag lägga ned tid och energi på henne och hoppas att det blir till något bra i slutet.
Jobbet, lång historia som jag inte ens tänker nämna.. men har det kvar om jag vill när jag beslutar mig för att flytta tillbaka till sthlm. frågan är bara om jag vill det?
Så pojken, utan han så nu de senaste dagar i ensamhet har jag få tänkt fritt och fått fundera en del.
är det nu så att jag ska leva med honom resten av mitt liv? känns inte som han är redo och villig för det. Ibland tro jag att han inte ens vill, har tid och lust för mig och vårat förhållande.. kan bero på att jag lite för ofta känt mig undan knuffad för något som är viktigare. Vilket inte alls känns speciellt bra.
Men (alltid ett men), med alla mysko besvikelser de senaste dygnen känner jag att jag bara vill att han ska hålla om mig och få mig att känna mig trygg. För om det är något jag vill ha nu är det trygghet och ärlighet. Jag tycker verkligen om honom oerhört mycket och är verkligen livrädd just nu att han kommer lämna mig. Jag vill bara att han ska veta allt om mig så att han kanske kan förstår mig bättre och samma sak fast tvärt om, jag vill veta allt om han så att jag oxå kan förstå och veta. Skulle bli så enormt mycket lättare mellan oss då. Sen just precis nu, runt om de här timmarna, för ett år sedan var den kvällen/natten jag träffade honom för första gången.
Längtar tills fredag då jag äntligen får kramas med honom igen!
Jag Älskar Min Fredrik <3
Tanken på vad som kan kunna ske, det är den som får mig att känna mig spyfärdig!
Här har jag en person som jag trodde mig kunna lita på, en som kan mig in och utan till. En som jag under tre års tid delat det mesta med. En person som jag öppnat mig totalt för. Den personen som vart min absolut närmaste vänn!
Den person som flera gånger sedan i sommras ljugit för mig ett antal gånger, rakt upp i ansiktet. Men som jag ändå förlåtit och tagit tillbaka som en av mina närmaste och vad händer när personen hållt sig till sanningen i 3 månader.. personen ljugen ännu en gång. Snäll som jag är som människa förlåter jag ännu en gång. Så jävla dum för NU 14 timmar senare blottas ännu mer lögner som får mig spyfärdig. I slutet så har inte våran vännskap någon betydelse alls.
Så varför ska jag förlåta ännu en gång?
Varför ska jag lägga ned tid och mitt hjärta på en vänskaps relation som hela tiden får mig att bli den som blir sårad och förd bakom ljuset?
Varför ska personen få en chans till?
We could keep trying
but things will never change
So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back
And it hurts with every heartbeat !
Livet känns inte så roligt alls just nu..
Lyckades klämma fingret i bildörren idag (onödigt) så just nu känns det som det ska explodera.. 10 timmar senare, hallå!
Sen har jag tagit mina saker och flyttat hem till mamma i frövi / syster örebro.. och med detta kom det arbetslöshet (eftersom det blir svårt att pendla sthlm - öre varje dag), en sjuk häst (stor anledning varför jag är hemma igen) och ett distansförhållande (från att leva ihop till att försöka ses på helgerna)
Allt känns surt surt surt surt...
Så den söta, knasiga, galna, envisa, jobbiga men underbara Magendy Pearl är inte helt bra. Och jag älskar konstigt nog den där hästen. Kan var för att jag vart med sedan innan hon föddes. När hon var en pytte ynklig liten fölis som inte kunde gå utan att vingla omkull till den "dam" hon blivit idag. Skulle vara så tragiskt om hon inte hinner bli sex år ens.. så nu ska jag lägga ned tid och energi på henne och hoppas att det blir till något bra i slutet.
Jobbet, lång historia som jag inte ens tänker nämna.. men har det kvar om jag vill när jag beslutar mig för att flytta tillbaka till sthlm. frågan är bara om jag vill det?
Så pojken, utan han så nu de senaste dagar i ensamhet har jag få tänkt fritt och fått fundera en del.
är det nu så att jag ska leva med honom resten av mitt liv? känns inte som han är redo och villig för det. Ibland tro jag att han inte ens vill, har tid och lust för mig och vårat förhållande.. kan bero på att jag lite för ofta känt mig undan knuffad för något som är viktigare. Vilket inte alls känns speciellt bra.
Men (alltid ett men), med alla mysko besvikelser de senaste dygnen känner jag att jag bara vill att han ska hålla om mig och få mig att känna mig trygg. För om det är något jag vill ha nu är det trygghet och ärlighet. Jag tycker verkligen om honom oerhört mycket och är verkligen livrädd just nu att han kommer lämna mig. Jag vill bara att han ska veta allt om mig så att han kanske kan förstår mig bättre och samma sak fast tvärt om, jag vill veta allt om han så att jag oxå kan förstå och veta. Skulle bli så enormt mycket lättare mellan oss då. Sen just precis nu, runt om de här timmarna, för ett år sedan var den kvällen/natten jag träffade honom för första gången.
Längtar tills fredag då jag äntligen får kramas med honom igen!
Jag Älskar Min Fredrik <3
Jag är för snäll
Kommentarer
Trackback