ta bort..
Det går snart inte längre, jag klarar inte av all osäkerhet med cafét. Är jämt kanske, inget som är bestämt! Man vet aldrig när man jobbar eller inte, aldrig vilka tider inget tack för planeringen :(
Är skönt att jag kommer få ett litet avstånd till det från och med mitten av nästa vecka och 3-4 veckor framöver då jag bara kommer jobbar på T 12..
Så idag är jag ledig och vet inte vad jag ska fördriva min dag med.. antagligen blir det genom att göra inget vilket skulle vara rätt skönt..
Fredrik är ju iallafall hemma igen, mitt lilla sömnpiller så nu sover jag om nätterna igen :D mycket lugnare att ha honom vid min sida i sägen än att han är ute på fyllan i magaluf kan man lugnt säga. Jag älskar honom iallafall oerhört mycket.
Jag och Fredrik tog oss en tripp förra tor-fre hem till mina trakter.. är förjävligt, men vi avlivade världens bästste hund förra Torsdagen, Loffe. Var därför vi åkte hem för att jag skulle kunna säga hejdå.. men blev mer ett hej för Loffe för han blev jätte glad att jag kom hem och vi låg och gosade tills det var dags för honom att åka.. ovetande skuttade han iväg för att aldrig mer komma hem :´( Jag älskar den där vovven han har vart med så länge och om så mycket... urs jag vill aldrig någonsin åka hem och hälsa på igen.. Ingen hund som blir glad när man kommer hem och följer efter en som en svans.. å ingen loffe som smyger in på mitt rum innan jag ska gå och lägga mig för att låsas sova när jag kommer upp, för att då vet han att jag inte kan väcka honom och säga att han inte får sova på mitt rum..
Sen SJÄLVKLART går det ju inte att bara en sak händer. Magendy ska oxå avlivas, och syster ringde nu idag och sa att det blir nu på torsdag.. är så fruktansvärt glad att Fredrik och jag åkte förbi stallet i Fredags när vi skulle åka hem så att jag fick ta ett litet snabbt hejdå iallafall.. för det blev fortare än vi trott, jag hade inte hunnit hem nu mellan ju. Den där hästen, så som vi kämpat med varandra. lilla bebisen, alla dessa ridturer, alla dessa kämpande dagar med inridningen, alla dessa underbara minnen.. hon är ju bara en ung häst orättvist !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
JAG ÄR KNÄCKT! kan någon förstå det.. är inte lätt att låsas som inget hela jävla tiden och allt strul med jobbet gör det inte bättre. har lust att vända alla ryggen för jag orkar inte låsas som inget jämt.. är trött på att alltid ha allt inom mig och genom att bo i stockholm blir det bara mer av det......
När ska mitt liv bli bra egentligen?